Att väva trasmattor började man med runt 1700-talet men min vävhistoria började med min älskade mormor.
I min barndom vävde mormor stora fina dukar till oss alla och hennes stora vävstol var en fröjd att leka i. Den var så stor att ett barn kunde krypa igenom den och klättra i den utan att förstöra något.
När åren gick och hon flyttade till ett mindre hus så var mormor tvungen att plocka ner sin stora vävstol och hålla sig till sin lilla vävstol och började då väva fler mattor än dukar. Jag som i alla år varit intresserad av handarbeten av olika slag har alltid varit nyfiken över vävningen och hon började lära mig. Vävstolen fick jag överta när mormor slutade väva helt och den har fått följa med mig sedan dess. Från en liten hörna i ett sovrum till en egen liten vävstuga.
Min mormor är borta sedan många år men hennes vävstolar finns kvar och när jag sitter där och väver så känner jag att mormor är med mig och all oro lägger sig.
Kontakta mig gärna om du har några frågor om mitt arbete eller om hemsidan.
